Våren för egen del
Hade det nu inte blivit en flytt söderut tack vare min kära flickvän så hade jag fortfarande spelat i grönvitt på Träffens IP och då varit med i toppstriden i division 5 Gästrikland. Självklart hade det säkerligen inneburit att humöret varit bättre och att fotbollen hade känts mer inspirerande.
Å andra sidan är det egentligen “bara” det resultatmässiga som känns tungt nu i HF Olympia. Jag trivs bra i truppen, har fått mycket förtroende från tränarna och får tack vare mycket speltid i en bra division 6-serie (Skåneserierna känns klart vassare än deras motsvarigheter i Gästrikland) fina möjligheter att bli bättre (om man nu fortfarande, vid snart 24 års ålder, ska ha den förhoppningen).
I Sätra hade jag även den här säsongen fått uppleva segerns sötma vid ett flertal tillfällen, men samtidigt är det troligt att speltiden hade varit mindre och därmed tillfällen att utvecklas via spel mot bra motståndare färre. Hittills har det blivit nio seriematcher från start i a-laget (90 minuters spel i samtliga), två a-lagsinhopp och fyra 90-minutersinsatser i b-laget. Lägg därtill tre DM-matcher från start, två träningsmatchdito samt ett 45-minutersinhopp i första träningsmatchen. Med andra ord hela 18 matcher från start och 21 matcher sammanlagt bara under våren. Klart mer matchtid, men mindre framgång än i Sätra med andra ord.
På så sätt finns det trots allt en del att ta med sig från vårsäsongen, inte minst då flera av matcherna bortsett från resultaten har känts riktigt bra. Samtidigt blir det skönt att lägga undan tankarna på division 6 Skåne Nordvästra B och den tabellen ett tag. Nya tag till hösten och den gamla klyschan en match i taget känns mer aktuell än någonsin tidigare. Vi har nio matcher kvar och sju poäng upp till kvalplatsen, så visst ser det minst sagt mörkt ut. Så länge chansen att undvika division 7-spel nästa säsong finns ska vi dock göra allt vi kan för att så ska bli fallet.