glidtackling

Mitt taktiklaborerande har gått vidare under säsong 5 med mitt Milan. Inledningsvis var det svårt för mig att komma fram till en taktik att använda kontinuerligt och de olika testen blev många. Jag hittade inspiration i den taktik ni ser nedan och började jobba utifrån den. En taktik som väldigt mycket liknar den Bayern använde under Guardiola 2014/2014. 

 

 

 

 

Den är något defensivare än min andra 3-3-3-1-taktik, med den vänstra offensiva mittfältaren (Alaba i Bayerns system) med mentalitet understöd jämfört med offensiv i min andra taktik. De två centrala mittfältarna, på varsin sida om en defensiv mittfältslibero (halvback), är också djupare ner i planen i den här taktiken i jämförelse med taktik nummer två. 

 

 

 

 

Inspirationskällan till den här är det spelsystem som Bayern kom till spel med mot Dortmund i Supercupen förra hösten. Då spelade de faktiskt 3-3-3-1, det var inte bara på pappret som uppställningen var ett faktum. Oerhört intressant taktik och spelsätt som jag har försökt att applicera på mitt eget lag på FM14.  

 

 

 

 

Jag har testat både med kantspelare (offensiva yttrar) och med tre offensiva centrala mittfältare. Det landade i tre centrala offensiva spelare bakom en ensam anfallare.

 

 

 

 

Två väldigt lika taktiker som sagt. Några punkter finns där som nycklar till framgång och grund i taktikerna och det finns en del att skriva om dessa.

 

Jag vill utnyttja att vi har flera riktigt bra mittbackar samt många skickliga mittfältare såväl offensivt som defensivt. Anpassat till materialet är det här relevanta taktiker att använda. Dessutom är många centrala spelare nödvändigt för att få till det passningsspel och bollhållande som vi vill ha i vårt possessionspel. Att ha stort bollinnehav är en av nycklarna då vi på så sätt undviker att bli sårbara i defensiven där vi ju spelar med en trebackslinje och lämnar ytor på kanterna som motståndarna helst inte ska ges så många lägen att kontra i. 

 

Vårt bollinnehav har i snitt legat på strax över 60 % och även mot riktigt bra motstånd har vi klarat av att dominera det. Dock märkte jag tidigt på säsongen, när den tidigare nämnda 2-3-4-1-taktiken testades, att det blev för mycket bollhållande och för lite konkret utav det. Vi hade väldigt mycket boll men skapade alldeles för lite. Efter att ha ändrat till 3-3-3-1 har det blivit en klar ändring men jag har kommit fram till att det inte har med formationen i sig att göra utan i direktiven till spelarna. I den 2-3-4-1/2-3-5 som användes skulle även de offensiva spelarna hålla i bollen och spela kortpassningar i huvudsak. Nu har vi ändrat, låter laget ha som mentalitet att hålla boll och spela sig upp från backlinje men de offensiva mittfältarna ska stå för mer direkt spel. De ska slå fler direktpassningar. Något som har fått effekt. Vi håller bollen, backarna och de defensivare mittfältarna är måna om att spela kort och vårda boll samtidigt som de offensiva spelar mer direkt och drar upp tempot när bollen hamnar hos dem högt upp i planen. Därmed tröttar vi ut motståndarna genom att ha mycket boll och är sedan sylvassa framåt på planens sista tredjedel genom ett snabbt passningsspel och mycket rörelse.