FM14: Fyra säsongers taktiklaborerande

Fyra säsongers taktiskt laborerande med AC Milan på FM14 är nu avklarade. Femte säsongen är igång och än så länge famlar jag lite efter rätt spelsystem och balans, men över lag rullar det på fint.  
 
De första fyra säsongerna har inneburit lika många ligatitlar, en CL-titel, vinst o VM för klubblag och cupseger samt att vi plockat hem den italienska supercuptiteln. Allt som går att vinna har alltså vunnits.
 
Men det har inte varit för lätt. För att skapa utmaningar säsong för säsong har jag försökt efterlikna specifika spelsystem och taktiker som lag använder i "verkligheten". Bayern München har varit laget som inspirerat mig och jag har främst försökt återskapa olika system Guardiola använde under 2014/15 då Bayern var makalöst flexibla och bytte system flitigt såväl inför som under matcherna.
 
 
TAKTIKANALYS I SPELET 
En titt på taktikanalysen i spelet visar följande en bit in på säsong 5:
 


Tio olika uppställningar på de 50 senaste matcherna, inkluderat alla typer av tävlingsmatcher samt även träningsmatcherna. Det vittnar om att jag har testat friskt. Samtidigt så har det långt ifrån varit tio olika grunduppställningar, några stycken formationer har använts som grund och sedan har dessa modifierats och vissa positioner har ändrats utan att själva taktiken för den skull förändrats så mycket. Dessa småändringar syns dock i analysen då den registrerar varje formation som datorn anser vara en egen taktik/ett eget system. 

 
Att 4-2-3-1 varit den mest frekvent använda över de senaste 50 matcherna överraskade mig rejält. Det är ett system jag egentligen inte har jobbat in än och inte använt som standarduppställning. Däremot avslutade vi förra säsongen med 4-2-3-1 i ett flertal matcher och även inledningsvis den här säsongen har det använts ett system innehållande tre mittbackar, en vänster wingback (vilket spelet registrerar som en fyrbackslinje), två eller tre centrala/defensiva mittfältare, två eller tre offensiva samt en forward vilket spelet registrerat som en 4-2-3-1. Tanken med det har varit att efterlikna Bayerns 3-3-3-1/4-2-3-1 (se nedan) genom att få laget att anfalla med en trebackslinje och försvara med en fyrbackslinje. Återstår att se om jag jobbar vidare med det senare, men inte mer den här säsongen då det egentligen saknas naturlig wingback till vänster (Bernat-rollen). 

De senaste 20 matcherna: 
 
 
 
Här ser man att 3-3-3-1-uppställningen med yttrar (som Bayern alltså använde mot Dortmund hösten 2015, se nedan) som jag har försökt efterlikna är den som använts flitigast. Återigen kan man också se att det har laborerats flitigt. Bästa taktiken har varit 3-2-4-1, inspirerad av Bayerns sätt att spela mot framför allt CSKA Moskva och Roma i Champions League hösten 2014. Den är absolut ett alterntiv att jobba in som huvudtaktik, men även det kan eventuellt få vänta då jag för att spela exakt som Bayern gjorde bör ha en wingback till vänster och en offensiv ytter till höger men alltså saknar naturliga offensiva vänsterbacksalternativ (bortsett inlånade Digne). 

 
Bayerns 3-3-3-1 mot Dortmund, den mest använda taktiken för mig i inledningen av säsong 5.
 
 
 
 
 
Den här inspirerade mig när jag hittade taktiken på nätet. För offensiv, inte helt realistisk, men samtidigt är det ändå mycket riktiga Bayern München under Guardiola över den. Jag har testat med mitt Milan och den fungerar så länge man styr spelet, vilket man gör långa stunder med den åtminstone mot lite sämre lag, men den är samtidigt sårbar bakåt förstås. Genom att dra in ytterbackarna som mittbackar får man däremot en väldigt verklighetstrogen 3-2-4-1 lik den uppställning Bayern använde i ovan nämnda CL-matcher samt även i ligan. Kan vara något att jobba vidare med, helt klart. Innan dess tar vi dock en titt på föregående säsonger spikar taktik för resterande del av säsong 5. 
 
 
 SÄSONG 1 - Komma igång med 4-5-1/4-3-3
Första säsongen handlade mest om att komma igång och få en taktik att fungera för att göra så bra resultat som möjligt. Vi använde en 4-1-2-2-1-taktik som såg ut så här:
 
 
Offensiva ytterbackar, bollskicklighet och kreativitet centralt, mycket spel genom det väldigt centrerade mittfältet förstås. Liknar närmast Bayerns uppställning mot Stuttgart under hösten 2014 men skapades av mig utan egentlig inspiration från någon klubb eller "riktig" match.

Resultatet med den här taktiken blev en ligaseger med 90 inspelade poäng, resultatraden 27 - 9 - 2 och 87-32 i målskillnad. Starka siffror men med en vanlig taktik, det var ingen direkt risktagning att använda den. I Champions League blev det därmed respass redan i åttondelsfinalen. 
 


SÄSONG 2 - 3-4-2-1 leder till succé
Andra säsongen, 2014/2015, bytte vi system och använde ett 3-4-2-1 med wingbacks. Den taktiken var oerhört effektiv. I anfallsspel liknar den en 3-2-4-1 och liknar ett system Bayern använde ganska frekvent under 14/15 i "verkligheten". De använde i vissa matcher två offensivare yttrar, i vissa två wingbacks och i en del matcher (som mot CSKA och Roma) en wingback samt en offensiv ytter. Här spelade jag konsekvent med två offensiva ytterbackar som kantspelare och laborerade inte med några andra varianter.
 
Vi vann ligan på 96 poäng vilket fortfarande är rekord för mig under det här spelet. Resultatraden var 30 - 6 -2 och målskillnaden 94-29. 

Champions League blev även det en succé. Vi tog oss till final efter segrar i slutspelet mot Man City, Arsenal och Bayern München innan vi slog Real Madrid på straffar.

 
 
 
 
SÄSONG 3 - 3-3-3-1 introduceras och trebackslinjen är cementerad 
Tredje säsongen spann jag vidare på Bayern-mönstret. 3-4-2-1 blev till en 2-3-4-1, en annorlunda taktik som de stundtals använde mot CSKA. David Alaba spelade på pappret till vänster i deras trebackslinje men agerade lika mycket, eller mer, som central mittfältare och då Juan Bernat var oerhört offensiv i sin vänsterkantsroll så blev det snarare 2-3-4-1 än något annat. Den använde vi och nådde fina resultat. Dessutom började jag att jobba in 3-3-3-1, ett system som jag varit fast vid sedan Bayern använde det (åtminstone på pappret, exempelvis i CSKA-mötet då line up:en sa 3-3-3-1 men verkligheten på planen en annan).

Den här analysen fick mig att fastna helt för 3-3-3-1:


http://www.bavarianfootballworks.com/2014/9/16/6160021/bayern-munich-formation-tactics-pep-guardiola-3-3-3-1-manchester-city


Egentligen håller jag inte med om själva slutsatserna, jag har studerat den matchen (Bayern-Stuttgart) flera gånger och har svårt att se 3-3-3-1-formationen. Snarare spelar Bayern med den taktik som användes av mig under första säsongen. Men analysen är väldigt intressant att läsa. När det gäller offensiven håller jag med och ser samma typ av system, men 3-3-3-1-formationen syns väldigt vagt och sällan under matchens gång. Att Xabi Alonso faller ner som mittback med jämna mellanrum när Bernat gått offensivt stämmer men någon tydlig trebackslinje syns inte. Hursomhelst var analysen spännande att läsa och gav mig mycket inspiration. Att det dessutom har skapats en 3-3-3-1 och en 4-2-3-1 på FM15 - en taktik och medföljande intressant analys/genomgång som jag kommit över här: http://www.fmscout.com/a-pep-guardiola-system-for-fm15.html - med inspiration av den nämnda taktikanalysen har gjort mig än mer inspirerad. Tanken är att någon säsong spela med en 3-3-3-1/4-2-3-1 baserad på den nämnda FM15-taktiken/taktikerna där kriteriet ska vara att samtliga spelare ska vara "gröna" i sina positioner i ursprungstaktiken 3-3-3-1 och sedan kunna användas när man ändrar till 4-2-3-1.


 

Även den här säsongen gick det bra. Vi vann återigen ligan, nu med 94 poäng med 92 gjorda mål och endast 24 insläppta. Även det här året vann vi dessutom Champions League mot Real Madrid i finalen. Den här gången med 3-2 sedan Serge Aurier, ytterbacken, avgjort sent. På vägen dit slog vi ut Man City, Bayern München och Juventus.

Spelmässigt var det mest intressanta att vi lyckades så bra med att skapa ett possessionspel. Jag har haft svårt med det på FM tidigare när trebackslinje har använts. Med egentligen enbart centrala spelare lyckades vi nu dominera bollinnehavet och styra de flesta matcherna. Nödvändigt då det finns ytor att utnyttja för motståndarna på kanterna och vi kan vara sårbara i defensiva omställningar med det här systemet. Att kunna ha ett stort bollinnehav och kontrollera spelet utan att för den skull dra ner för mycket på tempot kommer jag att jobba vidare med oavsett spelsystem. Jag vill ha ett possessionspel där vi samtidigt agerar snabbt och bestämt på planens sista tredjedel och inte spelar för smånätt runt motståndarnas straffområde. 
 
 
Den framgångsrika 3-3-3-1-taktiken.

 

SÄSONG 4: Nya framgångar men ingen maximal effekt 

Nu använde vi 3-3-3-1 redan från start men växlade likt Bayern enligt taktikanalysen från Stuttgartsmatchen även till ett 4-2-3-1. Vi vann återigen ligan, fjärde raka titeln, men trots det var säsongen en liten besvikelse. Ligatitel och CL-semifinal (ut mot PSG) var klart godkänt men jag lyckades inte maximera taktikerna som användes och nådde poängmässigt "bara" 89 poäng med raden 27 - 8 - 3 och målskillnaden 87-27. Självklart fina siffror, men ändå poängmässigt sämst hittills. 
 
Samtidigt roligt att det då finns mer att sträva efter trots att vi vunnit allt som går att vinna. Det ska skruvas mer på taktiken, nya system ska testas och fler inspirationskällor ska hittas. Just nu är femte säsongen igång och det är en något modifierad 3-3-3-1:a som främst gäller, med yttrar offensivt i stället för ett helt centrerat lag. Det har som jag varit inne på, åtminstone enligt spelets statistik och analys, använts en 4-2-3-1 i hög utsträckning också. Dock har jag inte spelat med en renodlad, "vanlig" 4-2-3-1-formation än och knappast överhuvudtaget på FM på många år. Så det kan vara dags att testa den där 3-3-3-1 - - - > 4-2-3-1-varianten som jag tog upp tidigare här i summeringen. 
 
Senaste taktiken, en ny version av 3-3-3-1. 

Den senaste taktiken är ett försök att återskapa Bayerns 3-3-3-1 som användes mot Dortmund under förra säsongen. Jag har sett den matchen flera gånger och kunnat konstatera att det faktiskt är den enda match där det tydligt syns att de spelar 3-3-3-1. Laguppställningen de använde då, som man ser längre upp i min sammanfattning här, innehöll spelare som kan spela på flera positioner men till skillnad från i många andra matcher flyttade de inte runt en massa. De hade inte heller en "pappersformation" för att sedan visa sig ställa upp med något helt annat utan de jobbade konsekvent efter den 3-3-3-1 som annonserades på förhand. Den mest intressanta taktik av de jag har tittat närmare på i jakt på nya spelsystem att använda mig av på FM. 
 
 
 
↑