glidtackling

Att diskutera och analysera spelsystem kan jag göra i timmar, bara det finns någon likasinnad att språka om ämnet med. Nu växer inte direkt sådana fotbollsnördar, ett epitet som jag lätt kan ge mig själv alla dagar i veckan, på träd så ibland får man hitta andra lösningar när samtalspartners inte finns till hands. Då funkar det alltid att klicka igång Football Manager, exempelvis. Så försvinner lätt ett par timmar med taktiktänkande och jobb för att anpassa spelartyper till passande och effektiva spelsystem.

Spelsystem är bara en lek med siffror säger de som inte är lika fanatiska gällande sifferkombinationer som en del av oss andra är. Men det är långt ifrån sant i mina ögon. Visst kan det gå till överdrift när taktiken angnnes med fem, sex siffror - men nog kan ett 4-2-3-1 skilja sig rejält från ett mer rakt 4-5-1 eller för den delen ett 4-4-2, exempelvis. Siffrorna kan innehålla så mycket information om varje enskild spelares roll på planen och det är spännande att bryta ner dem och titta på hur de egentligen påverkar uppställningarna.

I ett par inlägg ska vi nu låta systemtankarna flöda fritt och fundera lite kring såväl nuvarande systemtrender som de som mer eller mindre har dött ut. Vi börjar med det sistnämnda och arbetar oss igenom en del taktiska upplägg.

TREBACKSLINJEN
Redan i krönikan från USA-VM nämnde Tommy Svensson en detalj: att samtliga tre medaljlag spelade ett liknande 4-4-2-spel. Där och då vill jag minnas att mitt taktiska intresse tog fart på allvar. Trots att fyrbackslinjer vid det laget alltså hade fått fäste på allvar på landslagsnivå, till skillnad från i VM 1990 då många lag spelade med (dock inte Sverige, de använde det “passiviserande, förstelnade 4-4-2“, för att citera Bosse Hansson), så var var det långt ifrån givet att klubblagen spelade med fyrbackslinjer under mitten av 90- och fram till i början av 2000-talet.

Min nostalgisktripp igenom ett antal gamla säsongsguider från GOAL påminde mig om att 3-5-2 och 3-4-3 var vanliga spelsystem för bara tiotalet år sedan, medan det numera är tämligen sällsynt att ett lag formerar sin backlinje med mindre än fyra spelare.

Milans lagbygge som tog hem scudetton 98/99 spelade med tre man längst bak och tre längst fram alternativt ett slags 3-4-1-2 med Boban i en fri, släpande roll mellan mittfält och anfall. Inte förrän Fatih Terim tog över inför 2001/2002 blev det fyrbackslinje i grunden. Dessutom vill jag minnas att Milan använde sig av trebackslinje vid några tillfällen även under Terims (korta) tid på klubbens tränarbänk.

Från min egen spelarkarriär har jag också erfarenhet av spel med tre man i försvaret. Vi alternerade ganska ofta mellan tre- och fembackslinje i slutet av 90-talet. 3-5-2 eller 5-3-2, med libero och renodlade yttrar som höll kanterna rena antingen som mittfältare eller offensivare ytterbackar. Sedermera gick även vi över till fyrbackslinje, men att spela med tre backar och då även en som klassisk libero var inte alls ovanligt då.

Vilken är då visten med det här resonemanget? Tanken är att lyfta fram följande frågeställning:

Vart blev trebackslinjen av? Varför används den så sällan idag - efter att för många lag ha varit en given praxis även i modern tid?

Även undertecknad har frångått trebackslinje-tänket. Personligen har jag oavsett vilket spelsystem mitt eget lag har använt - eller vilket som har varit mest framgångsrikt på exempelvis Championship Manager - alltid föredragit fyrbackslinjer. Detta då det enligt min mening är överlägset såväl offensivt som defensivt att ha fyra backar.

Defensiven blir säkrare med en fyrbackslinje, då denna bör täcka av ytorna bättre bakåt än en med tre, samtidigt som man framåt kan dra mer vinning av att ha två ytterbackar (eller åtminstone en) som kommer löpande med fart bakifrån i planen, än av att ha en extra mittfältare eller anfallare. Så för mig är valet givet: fyrbackslinje och sedan bygger man därifrån.

Inte ens på Football Manager brukar jag våga mig på en trebackslinje. En av mina fotbollsfanatiska vänner talar sig ofta varm för trebackslinjen, åtminstone när det gäller spel med den på FM, men än så länge har mitt gensvar varit svalt. Inte sedan någon gång i mitten, alternativt i början, av 2000-talet spelade något av mina FM-byggda lag kontinuerligt med tre försvarsspelare.



Mitt Milan på FM08 blev visserligen försökslag för något år sedan, då ytterspringarna Marcelo och Danil Alves hade signats. En 3-4-2-1 med de två herrarna på kanterna och med Agüero/Pato samt Kakà bakom Forlan var segerreceptet då, men det var en engångsföreteelse egentligen. Fyrbackslinjen har nämligen hängt med, såväl under fortsatt spel på 08:an som när FM09 och nu senast FM10 har använts.

Nu ska jag dock ta mod till mig och återigen pröva denna gamla, härliga försvarsuppställning. Liberon skippas, men en trebackslinje ska skapas. Om det sedan blir till nästa säsong i mitt nuvarande Milanspel på 09:an eller om det får bli på den nystartade saven med Milan (varierande lagval från min sida) på FM10 återstår att se. Fortsättning följer!