glidtackling

Sista trenden som vi ska titta närmare på är de tydligare rollfördelningarna som har uppstått i de mer moderna spelsystemen. Ju flera siffror i uppställningen, ju mer utpräglade har rollerna blivit på planen. Något som är intressant att analysera vidare.

Tanken med de här inläggen var att blanda verklighet med den fiktiva spelvärlden och vid ett flertal tillfällen relatera till Championship Manager och dess uppföljare Football Manager. Nu har det inte blivit så många sådana kopplingar, men i det här avslutande inlägget är det dags för en hel del FM-snack.


4-2-3-1 och 4-3-3
Ett system som har använts flitigt, inte minst av lagen i La Liga, under 2000-talet är 4-2-3-1. Där har vi ett tydligt exempel på hur rollerna har blivit klarare och enklare att förstå även för ett mindre otaktiskt fotbollsöga. Speciellt på mittfältet, med två uttalat mer defensiva mittfältare och tre som ska sköta den offensiva biten. Mycket mer överskådligt, särskilt på pappret, än ett vanligt, rakt 4-4-2-mittfält där rollerna kan skilja sig mycket från spelare utan att man kan urskilja det enbart på taktiktavlan. Ett 4-2-3-1 är också mer rollbetonat än vad ett rakare 4-5-1 är för att ta ett annat exempel.

På senare år har även olika varianter av 4-3-3 blivit på modet. I de siffrorna gömmer sig många variationsmöjligheter och inte sällan kan ett 4-3-3 snarare vara ett 4-5-1 på planen, eller tvärtom. Vi är numera också bekanta med kombinationer som 4-3-2-1 (Milans framgångsrika CL-vinnarsystem från 2002/2003) och 4-3-1-2, för att nämna några till. Valbarheten är stor och det gäller att hänga med i svängarna om man som åskådare vill ha full koll på hur lagen ställer upp, något som undertecknad slaviskt vill ha.

Känslan är den att spelarna idag allt mer tränas för och passas in i mer specifika roller än vad som var fallet när ett rakt 4-4-2 var normen som gällde. Nu gäller det för tränarna att anpassa spelarna till mer utpräglade roller för att nå de allra bästa resultaten, om de nu inte väljer att anpassa systemet efter det material som finns tillgängligt förstås. Det är också ett alternativ, samtidigt som dock många tränare har ett eller ett par system som de gärna använder och då helst också ser att nyförvärv som kan tänkas fungera i de på förhand bestämda rollerna rekryteras.

Det är hursomhelst en intressant utveckling och det ska bli spännande att se hur förfinade rollerna kan bli samt hur pass utvecklade systemen går att göra innan idéerna om de små, små detaljerna i lagbyggandet tar slut.


FM-TAKTIKER
Relaterat till FM-världen går det att, av det som går att urskönja när det gäller folks taktikval via idogt läsande på fmsweden.se och på hemsidans forum, dra slutsatsen att verklighetens taktiker smittar av sig även på oss managerspelare. Läser man lagguider eller laddar ner av vanliga spelare skapade taktiker så är det ganska tydligt att olika versioner av 4-2-3-1, 4-3-3 och 4-5-1, med tydliga rollfördelningar speciellt på mittfältet med utpräglade offensiva respektive defensiva mittfältare. Framstegen som gjorts när det gäller taktikfunktionen på FM har också gjort det enklare, och mycket intressantare, att skapa specifika roller med olika uppgifter för varje enskild individ i startelvan.



Själv strävar jag också efter att ha en taktik innehållandes flera klara roller, dels då det är mer spännande att jobba så och dels då det också känns mest verklighetsinfluerat. Även om det i slutändan “bara” handlar om ett spel vill man ju få det så verklighetstroget som möjligt. Dock hamnar man ofta i det gamla, traditionella 4-4-2-spelet då den taktiken många gånger fortfarande är den mest effektiva. Ovan ser ni mitt nuvarande lag på FM09 med Milan. Det fungerar utmärkt med en rak 4-4-2, med en lite mer defensiv innermitt, en offensivare och i övrigt mest smådetaljer som att högerbacken ska kliva fram en del och att vänstermittfältaren (när Ronaldinho eller Seedorf spelar där) har en fri roll.“vanliga” mittfältsroller. Men tittar vi på hur det ser ut på plan i det “verkliga” livet tänker man sig knappast någon av brassarna löpa upp och ner som en traditionell kantspelare, exempelvis.


VERKLIGHETSANPASSADE ROLLER
Även i ens egen karriär har 4-4-2 ständigt varit närvarande. Det kan i dagens mer avancerade systemtänk kännas något stelt och begränsat, men samtidigt är det också ett spelsystem som nästintill alla fotbollsspelare känner sig trygga i och som man har erfarenhet av att spela i.

Egentligen brukar jag inte spela med taktiken som ni ser där, även om den är effektiv. På FM fungerar Kakà utmärkt som högermittfältare och även som vanlig central mittfältare samtidigt Ronaldinho är bra i alla vanliga mittfältsroller. För att få in ett mer rollbetonat lag, där ovan nämnda spelare men även andra profiler som Pato och Seedorf får mer verklighetsbaserade positioner och roller, snickrade jag utifrån min 4-4-2-taktik ihop följande 4-2-3-1 som ni ser nedan. Ett system som jag annars sällan använder faktiskt, då det oftast (bortsett från 4-4-2) är någon variant av 4-3-3/4-5-1 som gäller för mig allt som oftast.




Den här 4-2-3-1-uppställningen skulle kunna passa för många lag i verkligheten idag. Även för mitt lag på FM fungerade den tämligen fint och ledde till ett antal segrar. Rent spelmässigt var systemet som klippt och skuret för mitt material, exempelvis passar Kakà allra bäst som offensiv central mittfältare och Ronaldinho ska egentligen alltid spela i en offensiv vänsterkantroll. Dock uppdagades ett problem som varit lite av vårt signum under den här FM-säsongen: svårigheten med att göra mål. Oftast vinner vi, men vi har oerhört svårt att stänga matcher och vinner inte sällan med 1-0. Detta trots många skapade chanser i princip varje match. Med 4-2-3-1 blev spelet nästan ännu bättre än tidigare, men med endast en renodlad forward blev målproduktionen lidande vilket i skrivande stund har fått mig att gå tillbaka till 4-4-2.

Ni ser här även ett slags 4-3-3-system som jag har använt mig flitigt av på FM10 med Milan. Också det här systemet är som ni ser väldigt rollbetonat och borgar för att man använder sig av såväl renodlade offensiva som defensiva mittfältare, samt en rad olika spelartyper.
 

Senare kommer ett inlägg förmodligen att dyka upp där FM-nörden Alfredsson utvecklar tankarna kring spel med trebackslinje, något som ska testas inom kort. Men nu är det upp till er läsare att diskutera:

Vilket spelsystem är mest effektivt? Såväl i verkligen som på FM?
Vilka systemtrender kan vi vänta oss inom en överskådlig framtid?
Kommer fyrbackslinjen att fortsätta regera?