glidtackling

Efter sju sorger och åtta bedrövelser, eller i alla fall fyra raka B-lagsförluster och fem raka A-lagsförluster, fick man äntligen uppleva den så sköna vinnarkänslan igen vi slog tillbaka Väsby FK i reserv division 4 med B-laget.

För egen del gick det också fint på högerbacksplatsen. Trots att jag förlorade nickduellen fram till 0-1 i början gick det nästan klockrent defensivt och dessutom var jag ovanligt initiativrik offensivt. Bland annat var jag delaktig i vår 3-1-kontring, fyllde på ganska ofta längs kanten samt var involverad i vårt absolut bästa anfall i matchen. Dessutom vann jag många dueller, agerade resolut och tog för mig i duellerna.

Så mycket var med andra ord positivt den här kvällen och det var minst sagt på tiden att få lite fotbollsframgång för egen del igen. För lagets del tror jag att matchen var klart viktigare än en "vanlig" reservseriematch, då den med facit i hand injicerade välbehövligt självförtroende och energi i hela truppen.


2. 4-0 som inhoppare
Borta mot Billeberga GIF i våras var jag förpassad till bänken. Men efter cirka 30-35 minuters spel tvingades en av våra ytterbackar att byta och in kom då jag. Högerbacksplatsen blev min och framför mig hade jag, skulle det visa sig, säsongens kanske roligaste timme. Vi vände nämligen 1-2 till seger med 5-2 under tiden som #3 fanns på planen, kvitterade strax före paus och lyckades trots en spelare utvisad kontra till oss segern i andra halvlek. En disciplinerad defensiv efter halvtidsvilan och ett strålande lagarbete la grunden för trepoängaren. Själv stod jag för en stabil insats med bra försvarsspel och en nyttig inställning. Extra roligt förutom att mitt inhopp gick så bra var att vi trots uppförsbacken från början, konstiga tränarbeslut och en utvisning orkade kriga på så energiskt och


3. Avslutningen av B-lagssäsongen
Rent spelmässigt var det här, Mörarps IF hemma, kanske inte en av de bästa insatserna, särskilt inte från lagets sida men inte heller från mig själv. Åtminstone inte om man ser till första halvlek. Men den positiva känslan som jag ändå tar med mig från den här matchen, som var säsongens sista för oss, är ändå starkt positiv. Efter en dålig första halvlek där vi hamnade i underläge med 0-2 lyckades vi resa oss. De sista tio minuter i första halvlek började vi att ta tag i spelet och från minut ett efter pausvilan var det bara ett lag på planen. Vi gick från en undermålig prestation till att spela ut Mörarp fullständigt. De avslutande 45 minuterna gjorde vi en av säsongens bästa halvlekar, hämtade in till 2-2 och dessutom fungerade det fint för mig. Efter var åtminstone jag väldigt nöjd över att vi visade stark karaktär och undvek en förlust i sista matchen. När det sedan visade sig att poängen dessutom räckte för att bli trea i stället för femma i sluttabellen övergick lättnaden i ren glädje. 



BOTTEN:

Hemmamatchen mot Besa FF i division 6, den sista under vårsäsongen, blev en riktigt jobbig upplevelse för mig. Ja, egentligen för hela laget då vi aldrig fick grepp om dem och till slut föll med hela 1-6, men det är mest min egen tunga första halvlek som jag minns från den här dagen. Jag ställdes mot en tidigare Olympiaspelare med snabbheten som sin stora styrka och det gav mig rejäla problem.

Att jag hade svårt att hänga med gjorde mig också passiv och lite för feg i försvarsspelet, vilket ledde till en ganska svag insats. Dessutom drog jag i slutet av första halvlek på mig en varning för en hård glidtackling (dock billig/felaktig) och byttes logiskt nog ut i paus. Extra tungt då jag precis hade fått chansen som startspelare i några matcher. Efter den matchen kom chansen aldrig tillbaka på allvar.


På efterkälken? Här (mot Helsingborg City) redde situationen upp sig,
men mot Besa var det tyngre...

Den här summeringen har mest syftat till seriesäsongen. Tittar man tillbaka på försäsongen finns det mycket mer positivt att ta med, såväl för egen som för lagets del. 2-1-segern i en träningsmatch mot Ekeby GIF var nog den bästa match som vi har gjort under min tid i Olympia, framförallt första halvlek. Dessutom imponerade vi rejält borta mot Vedby/Rönne i DM-gruppspelet då vi vann med 5-1. Personligen var Ekebymatchen årets bästa match i A-laget och även mot Vedby/Rönne stod jag för en av säsongens starkaste insatser.


Min egen topp 5, samtliga matcher:
1. HF Olympia A-Ekeby GIF A, 2-1, träningsmatch
2. Vedby/Rönne A-HF Olympia A, 1-5, DM
3. HF Olympia B-Väsby FK B, 3-2, reserv division 4  
4. Strövelstorps GIF B-HF Olympia B, 2-4, reserv division 4 
5. HF Olympia A-Glumslövs FF A, 0-2, division 6

Egentligen är det svårt att ställa matcherna emot varandra, då kvalitén på motstånd skiljer sig och även kvalitén på vårt eget lag varierar. Men de här matcherna är de som jag känner att jag har genomfört bäst under säsongen. Strövelstorp borta med B-laget är lite speciell då den matchen ströks ur tabellen när de drog sig ur senare, men spelmässigt gjorde jag en så pass lyckad insats, med framförallt ett stabilt och aggressivt närkampsspel med många vunna närkamper som följd, att den var svår att plocka bort här. Jag räknar dessutom in den i min egen statistik.

Bubblare på listan är särskilt de båda B-lagsmatcherna mot Mörarps IF. På bortaplan, vinst 6-1, bidrog jag både defensivt (bland annat med några viktiga brytningar och bra positionsspel) och offensivt (med flera offensiva löpningar och en del farliga inspel). När vi avslutade säsongen med 2-2 mot dem hemma, en match som det redan är skrivit om här, stod jag för en stark andra halvlek där jag stod rätt i försvarsspelet, sällan gick bort mig och dessutom hade ett lyckat passningsspel.

Över lag har det gått bra i B-laget och även en match som den mot Allerums GIF hemma (2-2) platsar ganska högt upp på en topplista över mina framträdanden 2011. I A-laget har det också funnits flera positiva stunder trots de många motgångarna. Glumslövsmatchen, femma på listan ovan, är den bästa seriematchen från min sida och egentligen väger den då kanske tyngre än ett gäng lyckade B-lagsmatcher, då kvalitén ju är klart högre i A-lagets serie. Å andra sidan är det svårt att välja bort matcher som gått riktigt bra både för mig och laget.


Andra minnen från fotbollsåret 2011 är följande... 

...den första halvleken mot Bårslövs BoIF med B-laget i vårsäsongens sista omgång minns man gärna. Bländande Olympiaspel, fina mål och dessutom framgångsrika 45 minuter för mig som högerback. Bland annat var jag högst delaktig i vårt vackra 1-0-mål (en "hockeyassist", bollen från mig fram till Timmie Eskilsson som i sin tur fann målskytten Sijan Krupic i straffområdet) och satte även flera bra brytningar. Ledning med 4-1 blev dock 4-2 strax före paus och trots många chanser att stänga matchen tappade vi oförklarligt och uselt nog till 4-5. Men den första halvan var årets bästa från B-lagets sida.

...brytningen mot Billeberga i vårmötet som vi alltså vände och vann. Deras vänsterytter var på väg förbi mig längs kortlinjen, en bit in i straffområdet, när jag i sista sekunden fick in foten framför honom och bollen, bröt och kunde se till så att vi gick till motanfall. Med några centimeters sämre tajming hade det blivit straff i stället.

...en annan lyckad brytning som gjordes mot Wormo IK i näst sista omgången. Nu spelade den mindre roll i slutändan då vi förlorade stort, men känslan när jag hoppade in i första halvlek och bara några minuter senare med en sista sekunden-tackling i eget straffområde avvärjde ett helt öppet läge minns jag gärna. Säsongens bästa brytning/tackling från min sida.

...insatsen mot Glumslöv hemma i slutet av våren då jag tog chansen jag hade fått. Innan hade jag stått utanför elvan med motiveringen att jag skulle våga mer och ha mer självförtroende med boll. Mot Glumslöv blev det en startplats och en riktigt bra insats. Visserligen förlorade vi med 0-2, men jag lyckades spelmässigt. Defensivt gick det bra, men mest nöjd var jag över mitt agerande med boll då jag vågade spela mig ur situationer och tog väl avvägda beslut. Något som det också delades ut beröm till mig för efter matchen.

...de mål som jag har varit delaktig i offensivt. När man som jag sällan gör mål får man glädjas åt de gånger då man ändå bidrar offensivt. I år har jag faktiskt ganska ofta stått för bra passningsspel och kreativa lösningar, dock utan att det har renderat i så många mål framåt. Desto roligare är då de tillfällen då mina aktioner delvis har legat till grund för mål:

1) DM borta mot Vedby/Rönne, då jag kastade ett snabbt inkast som skarvades vidare av Timmie Eskilsson, i det närmaste friställde David Tomicic i straffområdet var på han spelade fram Elvis Omeragic till öppet mål

2) Mot Väsby FK, borta i våras, i reserv division 4. Då satte jag ett långt uppspel perfekt till Omeragic som i sin tur styrde ner bollen till Hamid Naimi, Naimi sköt och Tomicic slog in returen. Viktigt 3-2-mål i 4-3-segern!

3) Det omnämnda målet mot Bårslöv, då jag tog mig fram från högerbacksplatsen och spelade vidare till Eskilsson strax utanför straffområdet för att sedan se honom spela snett inåt till Krupic vars avslut satt perfekt. Ett riktigt snyggt anfall och ett vackert mål som det var kul att vara delaktig i.

4) 3-1-målet borta mot Väsby i segermatchen (3-2) med B-laget i slutet av höstsäsongen. Efter en Väsbyhörna hamnade bollen en bit in på vår planhalva, jag klev fram och vann en duell genom att nicka fram bollen till Emran Fazlijevic som i sin tur frispelade Benji Valdes. Den sistnämnde blev i princip fri från mittlinjen och avslutade kallt fram till 3-1.



STATISTIK: