Den som söker skall finna
Visdomsord i rubriken men här i själva inlägget blir det i stället mer av taktiknörderiet. Min fascination för Bayerns Münchens sätt att spela de senaste säsongerna fortsätter och jag har nu fått ytterligare uppslag till mitt Football Manager-spelande. Det efter att ha laddat ner Bayerns matcher mot Man United i fjolårssäsongens CL-kvartsfinal.
Varför laddade jag då ner just dessa? Jo, läste analysen om Bayerns 3-4-3-spel igen (http://www.bavarianfootballworks.com/2014/8/5/5960443/pep-guardiola-bayern-munich-tactics-3-4-3-formation-lineup) och noterade då följande: "Pep Guardiola used a 3-2-2-3 variant both legs against a woeful Manchester United before ultimately rolling out the 3-4-3 against Borussia Dortmund in the DFB Pokal final."
Den omnämnade 3-2-2-3-uppställningen ville jag gärna ta mig en närmare titt på och letade direkt upp matcherna på nätet. Nu visade det sig att Bayern spelade med en uppställning som i mina ögon inte var någon 3-2-2-3, även om man förstås kan laborera rejält med siffrorna, men intressant var det i alla fall. Det av den anledningen att Bayern, främst i hemmamötet, såg ut att spela en 4-1-4-1 men i uppspelsfasen drog in sina ytterbackar (Lahm respektive Alaba) i banan, flyttade upp dem ett snäpp eller två och således spelade med dem som centrala mittfältare i ett slags 2-3-4-1 (eller 2-3-2-3 om man så vill, klart närmare 3-2-2-3 siffermässigt). Precis som man gjorde mot CSKA i höstas.
Den sistnämnda matchen försökte jag ju febrilt analysera, men det var då oerhört svårt att positionsbestämma Bayerns spela och sätta en sifferkombination på uppställningen. Nu ser jag en helt annan logik och röd tråd. Det Guardiolas manskap sysslade med mot CSKA var precis det som man gjorde stundtals under fjolårets säsong (något som de i Svenska Fans webb-tv-program Achtung Fussball också har tagit upp), det vill säga att starta med en 4-1-4-1/4-3-3 och sedan i uppspelsfasen låta ytterbackarna kliva upp + inåt i planen för att bli mer av spelfördelande och/eller box-till-box-löpande mittfältare än traditionella ytterbackar.
Bayerns uppställning i hemmamötet med United:
Så startade alltså Bayern mot United. Ribery och Robben är som ni vet oerhört offensiva och om man vill kan man likaväl kalla det ett 4-3-3, men då de i grunden är offensiva mittfältare benämner jag det i fortsättningen enbart som ett 4-1-4-1.
Det man sedan gjorde var alltså att skapa en 2-3-4-1: Neuer - Boateng, Dante - Lahm, Kroos, Alaba - Robben, Müller, Götze, Ribery - Mandzukic.
Oerhört offensivt men samtidigt med bra balans i offensiven då man med Robben/Ribery breddade rejält samtidigt som man hade många spelskickliga spelare i Alaba, Götze och co centralt. I defensiven klev sedan Alaba och Lahm ner som ytterbackar igen.
Bayerns startelva mot CSKA i höstas:
På pappret/i grafiken en helt annan typ av uppställning, men på planen var den snarlik den som användes mot United. Så här skulle jag säga att Bayern startade mot CSKA: Neuer - Lahm, Benatia, Dante, Alaba (Bernat) - Alonso - Robben, Müller, Götze, Bernat (Alaba) - Lewandowski.
Det som sedan nästan omgående skedde var att Lahm flyttade upp centralt på mitten, Alaba likaså, Bernat tryckte upp högt på vänsterkanten och Robben höll sin kant samtidigt som Götze/Müller rörde sig konstant bakom Lewandowski. Med andra ord var en 2-3-4-1 skapad ur en 4-1-4-1 igen.
När jag i Auchtung Fussball hörde Johan Arneng prata om att Bayern jobbat en del med att dra in ytterbackarna försökte jag visualisera det och i huvudet rita upp hur det hade kunnat se ut. Jag blev dock inte riktigt klar över hur Bayern då agerade, men nu med hjälp av matcherna mot Manchester United i våras och CSKA i höstas har mitt sökande gett resultat.
Förutom ytterligare taktisk insyn i Bayerns spel och mer fotbollskunskap att lägga på lagret fick jag nu ännu fler FM-uppslag. Att använda en 4-1-4-1 i grunden för att sedan kunna ändra den till en 2-3-4-1 är givetvis ett av "uppdragen" på spelet framöver, oavsett vilket lag jag spelar med.