Bayerns makalösa flexibilitet
Sedan en tid har jag försökt att läsa in mig på hur Bayern München egentligen spelar den här säsongen. Det eftersom jag har kunnat ana, via det som har stått i medierna och sådant som har gått att läsa via deras egen hemsida när det gäller laguppställningen, att deras sätt att spela och deras spelsystem den här säsongen skiljer sig rejält från de konventionella och "vanliga" taktikerna/systemen.
Efter att ha läst en hel del, inte minst intressanta analyser på sajten bavarianfootballworks.com och även sett via Bayerns hemsida att de har ställt upp med tre backar, en defensiv mittfältare och sedan i princip resten av spelarna i friare positioner, kände jag att det var hög tid att se en match. Så i tisdags bänkade jag mig framför Bayerns bortamöte med CSKA Moskva med syftet att analysera tyskarnas taktik och spelsystem lite närmare. Jag blev verkligen inte besviken utan tvärtom, det blev 90 minuter som fick en taktiknörd som mig att bli helt fascinerad.
Bayern startade med följande elva på pappret:
Precis vad jag hade hoppats på. En 3-3-3-1 som nu skulle ge mig chansen att se hur det här systemet fungerar i "verkligheten" efter att enbart ha läst in mig på det och Bayerns sätt att spela tidigare under hösten. Bland annat via den här analysen:
När matchen väl kom igång blev jag dock först besviken. 3-3-3-1 på pappret visade sig snarare vara en "vanlig" och klassisk 4-2-3-1, med Alaba som innermittfältare bredvid Xabi Alonso och Lahm/Bernat som ytterbackar. Det enda som såg ut at eventuellt skilja den något från just en vanlig 4-2-3-1 var att Alaba spelade i en friare roll och rörde sig över stora ytor, inte som en traditionell sittande mittfältare.
Det här kom dock snabbt att ändras. Systemet skiftade och det blev helt plötsligt svårt att sifferbestämma det. Något som jag i mitt taktiknörderi ändå gav mig in på att göra. 3-3-3-1 som var 4-2-3-1 blev snabbt snarare ett allt annat än traditionellt 2-3-4-1-system (om vi ska sätta siffror på det). Alaba spelade bredvid Alonso och Lahm flankerade spanjoren på andra sidan, Bernat agerade vänsterytter och riktigt offensiv sådan samtidigt som Robben höll till högt upp på högersidan på samma sätt. Emellan dem rörde sig Müller och Götze fritt bakom Lewandowski. De enda riktigt stationära rollerna hade Benatia och Dante som mittbackar, till viss del nämnde Lewandowski som alltid fanns i och runt boxen samt Alonso som var ankaret på mittfältet.
Stundtals klev Alaba ner som en tredje mittback och styrde uppspelen därifrån, vilket gav Bayern en 3-2-4-1-uppställning.
Försvar:
För att tydliggöra det hela något behöver vi dela upp taktiken och systemen i anfalls- respektive försvarsspel. Vi börjar med defensiven. I den agerade man utifrån 3-3-3-1 och det riktigt tydligt. Det vill säga när motståndarna anfall centralt. Då klev Alaba ner som vänster mittback samtidigt som oftast Bernat tog hans roll och bildade en ny "trea" på mitten med Alonso och Lahm. De övriga såg till att pressa högt och de två treblocken stängde mitten.
När Bayern hotades på kanterna blev det snarare en 4-3-3. Eller 4-1 kan nästan räcka att säga. Då klev nämligen Lahm och Alaba ner som ytterbackar och Alonso stängde till framför fyrbackslinjen. Framför honom kom i sin tur Bernat och Müller ofta ner och skapade den där trean med Alonso.
Anfall:
Att helt sifferbestämma, eller benämna, anfallsspelet är omöjligt. Det var så enormt flexibelt och rörligt, spelarna bytte roller och positioner - det var rent fascinerande att se. Jag har aldrig sett ett lag på någon nivå som klarar av att i så stor utsträckning ha spelare som mer eller mindre agerar i fria roller och ändå lyckas få så bra balans i laget.
Bayern anföll hursomhelst oftast med mycket folk. Robben och Bernat slickade kanterna och spelade som renodlade yttrar i princip hela matchen (Bernat började dock som vänsterback och klev även ner där i slutet). I mitten av anfallet återfanns Lewandowski med Müller och Götze bakom. Även Lahm och Alaba deltog mycket i anfallsspelet och de bidrog i allra högsta grad till flexibiliteten. Ibland spelade Lahm som en box-till-box-mittfältare, ibland klev han ut som offensiv högerback/högerytter och periodvis agerade han mer som spelfördelare lite djupare i planen. På ungefär samma sätt agerade Alaba med tillägget att han även klev ner i backlinjen och agerade tredje mittback även i uppspelsfasen vid vissa tillfällen.
Om vi ska sätta siffror på det var det dock mestadels ett 2-3-4-1-system. Jag har funderat på vilka "vanliga" system det här systemet och sättet att spela liknade mest, men det är svårt att säga ett. Det går ju exempelvis enkelt att dra ner yttrarna som ytterbackar så har man skapat ett 4-3-2-1/4-3-3 likt det som Bayern använde igår mot Hannover, men det stämmer inte så bra överens med verkligheten här. Visserligen kan ju Bernat spela vänsterback (som stundtals mot CSKA och som igår), men Robben är så långt ifrån en ytterbackstyp man kan komma.
Ett 3-4-3 går kanske att likna det vid, om vi räknar in Alaba som back och Bernat/Robben som yttrar samt Götze/Müller som anfallare eller offensiva mittfältare utgörande en anfallstrio tillsammans med Lewandowski. Men med tanke på hur mycket Alaba spelade på mittfältet och på hur offensiv framför allt Robben var stämmer inte heller det riktigt.
Dessutom gick Bayern i kortare perioder över till att spela fjolårets 4-1-4-1 (enormt mångsidiga och flexibla, som sagt). Då droppade Lahm och Alaba ner som ytterbackar, offensiva sådana, Alonso fortsatte som ankaret på mitten och den offensiva fyran bakom Lewandowski höll sig också intakt.
För att röra om ännu mer i taktiknörderigrytan kastade Guardiola om sina pjäser och avslutade matchen med ett 4-3-2-1-liknande system. Bernat och inbytte Rafinha (Robben ut) ytterbackar, Lahm/Alonso/Alaba på mitten.
David Alaba är i sig förtjänt av ett eget kapitel. Jag har aldrig varit med om en spelare som är så mångsidig och anpassningsbar och inte heller av någon som har så fria tyglar. Alaba spelade innermittfältare i ett 4-2-3-1, till vänster på ett tremannamittfält i deras 2-3-4-1-taktik, vänsterback i 4-1-4-1, vänster mittback i en trebackslinje och sedan i någon slags fri roll mellan Alonso och Lahm i 4-3-2-1 mot slutet när matchen skulle stängas (Alaba var då ena stunden defensiv spelfördelare mellan de två, i nästa mittfältsankare och lite senare helt plötsligt offensiv spelfördelare klart högra upp i banan och även ute på kanten). Fascinerande och imponerande!
Slutsats:
Går det då att dra några slutsatser av det här? Jag skulle genom att dels använda den analyserade matchen som grund, dels genom att titta lite på de uppställningar och det spelsätt Bayern har använt i andra matcher (såväl 3-3-3-1 som mer 4-3-3/4-1-4-1-liknande system) under hösten kunna komma fram till några punkter som ändå får gälla som stående i Guardiolas nuvarande Bayernbygge.
Går det då att dra några slutsatser av det här? Jag skulle genom att dels använda den analyserade matchen som grund, dels genom att titta lite på de uppställningar och det spelsätt Bayern har använt i andra matcher (såväl 3-3-3-1 som mer 4-3-3/4-1-4-1-liknande system) under hösten kunna komma fram till några punkter som ändå får gälla som stående i Guardiolas nuvarande Bayernbygge.
* Ett ankare
Guardiola använde sig mycket av en 4-1-4-1 under fjolårets säsong och även om han efter vinteruppehållet mestadels spelade en 4-2-3-1 är det tydligt i höst att tanken med ett mittfältsankare är återupplivad. Xabi Alonso har blivit nyckeln sedan han kom från Real Madrid och är till synes given i den defensiva mittfältsrollen. Lika given som rollen verkar vara i sig i Guardiolas system, oavsett hur resten av positionerna placeras ut.
Guardiola använde sig mycket av en 4-1-4-1 under fjolårets säsong och även om han efter vinteruppehållet mestadels spelade en 4-2-3-1 är det tydligt i höst att tanken med ett mittfältsankare är återupplivad. Xabi Alonso har blivit nyckeln sedan han kom från Real Madrid och är till synes given i den defensiva mittfältsrollen. Lika given som rollen verkar vara i sig i Guardiolas system, oavsett hur resten av positionerna placeras ut.
* En ensam striker
En renodlad forward med varierat antal mobila och flexibla spelare runt sig, det verkar vara modellen. Lewandowski spelar som spjutspets och runt honom rör sig allt från två till fyra spelare relativt fritt.
En renodlad forward med varierat antal mobila och flexibla spelare runt sig, det verkar vara modellen. Lewandowski spelar som spjutspets och runt honom rör sig allt från två till fyra spelare relativt fritt.
* Friheten
Att använda många spelare i tämligen fria roller (Alabas roll är som sagt unik men även många av hans lagkamrater får agera relativt fritt) verkar också vara en grundbult i höstens Bayern München. Något som gör dem såväl sevärda som oerhört svårlästa.
Att använda många spelare i tämligen fria roller (Alabas roll är som sagt unik men även många av hans lagkamrater får agera relativt fritt) verkar också vara en grundbult i höstens Bayern München. Något som gör dem såväl sevärda som oerhört svårlästa.
* Mittfältstriangel
I såväl 4-1-4-1 som 3-3-3-1 och de mer okonventionella system som användes mot CSKA finns det en mittfältstriangel. Just den verkar Guardiola hålla kvar vid sedan Barcelonatiden. Det är egentligen endast i det 3-4-3/3-4-2-1-system som också har använts (mer om det i nästa inlägg med fokus på FM-taktiker) som den inte tydligt finns (i alla fall inte på pappret) men där finns å andra sidan två sittande mittfältare och två offensivare som i sin tur kan skapa en mittfältstriangel.
* Variation
Guardiolas Bayern använder sig såväl av renodlade kantspelare som många centrala spelare i princip oavsett system. Det ger laget många valmöjligheter när man går till anfall och skapar tillsammans med de många positionsbytena oreda hos motståndarna.
Guardiolas Bayern använder sig såväl av renodlade kantspelare som många centrala spelare i princip oavsett system. Det ger laget många valmöjligheter när man går till anfall och skapar tillsammans med de många positionsbytena oreda hos motståndarna.